Säker förankring vid avgrunden: När allt hänger på en enda ankare

Grottforskare litar på fischer

Säker förankring vid avgrunden: När allt hänger på en enda ankare
„Tolv människor har redan varit på månen“, säger grottforskaren Axel Hack. „Men på vår planet finns det fortfarande platser som ingen någonsin har besökt.“ Det som finns under jordytan i grottor kan satelliter varken mäta eller observera. Axel Hack och hans kollegor ger sig gång på gång ut på detta okända territorium och lyfter fram det som ligger dolt här. Ett forskningsområde som också kallas speleologi. „Vi utforskar grottor för att lära oss mer om vår jord, så att vi kan skydda den bättre“, förklarar Axel Hack satsningen.
Bild: Axel Hack

Objektprofil

Objekttyp
Grotta
Total längd
113 km
Djup
Med 1 560 m höjdskillnad på plats 9 i världen
Sedan 2012 är han medlem i Dachstein Caving Expedition, som i över 40 år har undersökt och kartlagt grottorna på platån i Dachsteinbergen i Övre Österrike. „Över 850 meter under jorden, långt från hjälp, banar vi oss väg genom trånga passager och djupa schakt“, beskriver Axel Hack Dachstein-expeditionerna. „Vi kämpar mot kyla, hård sten, översvämningar och flytande lera.“ Många vertikaler är genomsyrade av tidigare flodmeandrar som har grävt sig djupt in i berget, fortsätter Axel Hack. Att ta sig igenom dessa så kallade meandrar kräver mycket energi. För att inte tala om de många branta väggarna som grottforskarna ständigt måste bestiga.
Bild: Axel Hack

„Just här, där det är så vertikalt och halt uppåt eller nedåt, måste grottrep vara säkert förankrade“, säger Axel Hack. „Vi litar på fischer stålfästen. Jag känner mig tryggare när jag hänger i fästen från en tysk kvalitetsproducent.“ På expeditionerna har därför redan tusentals fischer bultankare, som FBN II och FAZ med åtta millimeters diameter, installerats för repfästen i grottorna. Största delen av dessa användes i schaktanläggningen Wot U Got Pot (WUG).

I början av september 2018 skedde genombrottet: efter över tio års forskning i WUG upptäckte forskarna en ny förbindelsegång från WUG till Hirlatzhöhlen. Detta ökade den utforskade totala längden av det underjordiska labyrintsystemet med 7,2 kilometer till över 113 kilometer. Därmed är Hirlatzhöhlen nu världens 20:e längsta grotta. I djupet rankas den med 1 560 meters höjdskillnad på plats 9.  

 

Bild: Axel Hack
Sedan dess har forskningsteamet hoppats på att fler högre liggande grottor ska kopplas samman. Det finns utsikt att systemet kan växa upp till 90 meter i vertikal riktning. Därmed katapulterade sig Hirlatzhöhle i djupet till plats 6 i världsrankingen och plats 2 i Europa. Dessutom ska fler schaktgrottor utforskas. Från den 17 augusti till den 5 september gav sig höjdforskarna från hela Europa återigen ner i gapet på den alpina stor grottan. Mötesplatsen var Dachsteinplatån på Hallstätter-sidan. "En säker utrustning har högsta prioritet vid sådana expeditioner", säger Axel Hack. "Vi kunde även denna gång bedöma vad som väntade oss: temperaturer runt två grader, hög luftfuktighet och frekventa vattenintrång i de vertikala delarna samt en stark lerbeläggning i gångarna." Ibland är väggarna, där förankringar ska sättas in, täckta med flera centimeter tjock lera, tillägger Axel Hack. "Och Dachsteinkalken är hård och tjockbändig. I vissa fall är den också sprucken eller korroderad."
Bild: Axel Hack
Grottforskarna tog med sig rikligt med rep, borrbultar, batteridrivna borrhammare samt frystorkade måltider och utrustning för lägret in i den underjordiska världen, transporterade i slipväskor gjorda av lastbilsdukar. Även med i packningen: 300 fischer bultankare FBZ 8/10 i rostfritt stål (A4) samt galvaniserat stål. Fästena ger säker förankring i den svårhanterliga kalkstenen. Böjda M8-flänsar, som består av aluminium eller rostfritt stål Inox 304/316, förankras i berget. På dessa kan rep hängas med hjälp av skruvkopplingar.
Bild: Axel Hack
Först hindrade vädret framstegen: ”WUG, vår port till Hirlatzhöhle, låg under sju meter snö. Men där det finns en vilja finns också en väg – som vi lyckades gräva oss fram till”, berättar Axel Hack. ”Sedan regnade det dock i flera dagar och grottorna var kraftigt översvämmade.” Till slut kunde de underjordiska ravinerna och gångarna utforskas vidare. Teamet kunde fortsätta undersöka Thundergasm Höhle, som de upptäckte 2017. Förra året mätte forskarna den på ett djup av cirka 200 meter, men hindrades av en okänd meander. Nu fick teamet veta mer. ”Vi vet aldrig vad som väntar oss: I det här fallet gick det från en djup och hal kanjon till en bred gång och sedan till ett område med fallande vatten samt rostfärgad, smulig och skarp sten. På botten slingrade sig en djup och strömmande meander”, beskriver Axel Hack den okända bergsvärlden.
Bild: Axel Hack
Mycket nytt lärde sig grottforskarna också om WUG. "Från vertikala schakt och kanjoner gick vi in i enorma fossila rör." Kladdig lera spreds ständigt på utrustningen och gjorde stövlarna dubbelt så tunga som vanligt. Från Chutney-gruvan gick det vidare till en annan passage som utforskades och mättes: en mycket lerig återvändsgränd med ett ras i slutet. Även avsnittet Left Fork och den så kallade Time Bandit utforskades vidare.
Vi utforskar grottor för att lära oss mer om vår jord, så att vi kan skydda den bättre.
Axel Hack, medlem av Dachstein Caving Expedition

Vid slutet av Uphill Gardens fortsatte forskningen. Här borrade Axel Hack och hans team 25 meter uppför en brant lerbacke. Delvis var de tvungna att ta bort tio centimeter djup och fuktig lera från berget för att kunna sätta borrankare. Teamet arbetade i fyra timmar under dessa svåra förhållanden. Efter cirka 30 satta borrankare var det klart: Forskarna stod i den rymliga, ännu outforskade passagen nr 33. „Jag har aldrig sett en vackrare gång i WUG. Den är rikligt dekorerad med stalagmiter och andra formationer“, entusiastisk Axel Hack. „Efter ungefär 100 meter var vi tyvärr tvungna att vända. Gången fortsätter visserligen mycket längre in i berget, men tiden rann ifrån oss. Vi var ju också tvungna att ta oss tillbaka till repen för att sedan klättra 650 meter upp“. Efter totalt 18 timmar nådde teamet trötta men oskadda åter ytan.

Bild: Axel Hack
Ännu har ingen ytterligare förbindelse mellan högre liggande grottor kunnat upptäckas. Men forskarna tar med sig rikligt med ny kunskap om bergsvärlden och dess slingrande vägar upp till jordytan, vilket för dem betydligt närmare deras mål. „De fischer bultankare vi använde höll sig stabila under hela expeditionen även i överraskande dålig berggrund“, säger Axel Hack lättad.
cd-green-55965cdb4b-w9nvz